Mario Vargas Llosa tar emot årets nobelpris i litteratur, inte bara för sitt eget författarskap utan även som ett erkännande för det spanska språket. Han säger att priset visar att världen fått upp ögonen för den spansktalande världen.
Iklädd elegant mörkgrå kostym med matchande slips kliver den silverhårige Mario Vargas Llosa ur en helt vanlig gul taxi på centrala Manhattan. Han omges omedelbart av ett stort medieuppbåd. De flesta ställer frågor på spanska och är uppenbart entusiastiska. Årets nobelpris är en stor sak i den spansktalande världen. Vargas Llosa är trots allt den första latinamerikanen som fått litteraturpriset sedan Gabriel Marcia Marquez 1982.
Det är därmed heller ingen överraskning att Vargas Llosa väljer att hålla sin presskonferens på Instituto Cervantes på 39:e gatan i New York. Han är styrelseledamot i det av Spanien sponsrade kulturcentret som framförallt har till uppgift att värna om det spanska språket och dess globala spridning.
– Spanskan är ett energiskt språk, ett kreativt och modernt språk som fungerar som gemensam nämnare för en 500 miljoner människor, förklarar han inne på den mycket välbesöka presskonferensen där engelskspråkiga journalister för en ojämn kamp mot de betydligt fler och mer dominerande spansktalande kollegorna.
Vargas Llosa säger att beskedet om priset kom som en fullständig överraskning. Det församlade pressuppbådet, som bara med nöd och näppe ryms i lokalen, ger en fingervisning om att hans tillvaro nu kan bli mer kaotisk en tid framöver. Men han lovar att det inte kommer att förändra hans skrivande.
– Och skriva kommer jag att göra till den sista dagen i mitt liv, försäkrar han.
Vargas Llosa ser priset som ett bevis för att Latinamerika och den spansktalande världen nu accepterats för ett globalt kulturellt medborgarskap. Han minns att det brukade finnas så många stereotypa uppfattningar, i Europa och på andra håll, om diktatorer, revolutioner och katastrofer.
– Nu har vi visar att Latinamerika kan producera tänkare, konstnärer, musiker och författare, konstaterade han och möttes med applåder från de spansktalande journalisterna.
Mario Vargas Llosa är inte i hemlandet Peru utan tillbringar denna höst – som han hade räknat med skulle bli stillsam – vid Princeton, elituniversitetet i New Jersey, där han är gästprofessor i programmet för latinamerikanska studier. Studenterna undervisas på spanska och ges en inblick i Vargas Llosas berättarfilosofi och den kreativa processen bakom hans romansskrivande. De får veta att författarskap inte minst kräver disciplin och envishet.
I en tidigare intervju på universitets webbsajt har han förklarat att han ser sig själv som en författare, inte en lärare, men att han gärna vill tala med studenterna om ”god litteratur” som han definierar som både ”fantastisk underhållning” och något som ger en bättre förståelse av världen. I höstterminens första Princetonföreläsning fokuserade Vargas Llosa på vad som motiverar människor att berätta historier.
Ruben Gallo, den professor som leder universitets program för Latinamerikastudier säger att nobelpriset är mycket välförtjänt och beskriver Vargas Llosa som ”den i dag utan tvekan mest betydelsefulle latinamerikanske författaren”. Vid sidan om att undervisa om sin egen romankonst föreläser Vargas Llosa även om den argentinske författaren Jorge Luis Borges.
No hay comentarios:
Publicar un comentario